Den unge mannen från Volgograd
En grupp barndomsvänner firar segern över fascisterna i Volgograd, tidigare Stalingrad, staden där ett av krigshistoriens blodigaste slag utkämpades åren 1942-43. Firandet slutar med att tre av kamraterna dödar den fjärde. De våldtar honom med en ölflaska, krossar huvudet, och slänger liket på gården. Enligt förövarna var orsaken att den 23-åriga unge mannen sagt sig vara homosexuell.
Samtidigt publiceras den första surveyn över homofobi i EU. Rysslands EU-grannar har de värsta siffrorna, mer än var femte homo-, bi eller transkönad person anser att trakasserier och anfall är mycket vanliga där. I Finland är samma siffra lägst i hela EU, 2 procent.
I själva Ryssland anser över 60 procent av befolkningen att homosexualitet är moraliskt oacceptabelt.
Det kunde vara annorlunda. För bara några decennier sedan var Holland ganska så ensamt med sin liberala inställning till sexuella minoriteter. Men land efter land i Europa började under 90- och 2000-talet flytta sig mot den holländska nivån: mera rättigheter, mindre diskriminering.
Så också i Ryssland. Ett av mina tydliga minnen från 80-talets perestrojka är från en fullproppad teatersalong i dåvarande Leningrad. Sovjetiska tanter i neonfärgade stickade mössor applåderade betagna över en Jean Genet-uppsättning med idel nakna manskroppar. Censuren hade hävts, världen öppnades.
Men i slutet av 90-talet fanns det också länder vars utveckling tvärbromsar och byter riktning. Moldavien och Ryssland hör till dem som de senaste åren vilset strävar bakåt: sämre rättigheter och mer diskriminering.
Vändningen skedde med aktivt stöd av den politiska och kyrkliga eliten. Gay pride parader har inte kunnat hållas, homofobiska attacker tystas ned och duman vill nu förbjuda “homosexuell propaganda för minderåriga”. Den första omröstningen stödde förslaget 338-1.
Samma bisarra lag har redan godkänts i Petersburg. Som så mycket i rysk politik är lagen svårtolkad och ökar utrymmet för godtycklig maktutövning.
Journalisten Masha Gessen har skrivit om hur det känns att vara lesbisk förälder i dagens Moskva. Dottern är orolig och nervös, pojken försöker ignorera det hela. Men många klassföräldrar ringer och erbjuder stöd, och bär en ljusröd triangel i protest mot lagförslaget.
Sociologen Anna Temkina påpekar ironiskt att de ryska barnen i alla fall nu lär sig vad ordet “gay” betyder. Inget gör ju barn så vetgiriga som förbjuden frukt.
1943 avgjordes Europas öde i Stalingrad. 2013 spiller man sina egnas blod i ett sanslöst brott , och nu slåss man entydigt mot europeiska värderingar. Den unge mannens familj hävdar att han kanske inte var homosexuell utan “helt normal”, men vad spelar det för roll? Homosexualitet var den orsak som mördarna valde att säga till polisen. Det är problemet.
Kanske blir mordet i Volgograd en vändpunkt. Också bland den homofobiska majoriteten kan många ha känt att en osynlig gräns nu överskridits. Oväntat nog tillät St Petersburg en demonstration mot homofobi två veckor senare.