Efter familjepaketet
Vänstern har av hävd stött dagisvård, centern hemmavård av små barn. Oväntat nog har barnfamiljerna ofta vunnit på det.
På 1990-talet parades rätten till vårdledighet med –bidrag med den subjektiva rättigheten till dagisplats. Centern vill ha det ena, vänstern det andra. När var fick sitt fick familjerna en unikt bred palett att välja emellan.
En oförutsedd följd var att många par vågade få ett andra eller tredje barn mitt under depressionen och fertiliteten hölls relativt hög.
Katainens regering ville som känt skära i båda fördelarna. Vårdledigheten skulle könskvoteras och den subjektiva rättigheten begränsas. En majoritet av familjerna, alla familjeorganisationer och de flesta forskare utdömde reformerna från första början.
I söndags stupade förslaget: eftersom det snart är val vägrade kristdemokraterna skära i ledigheterna medan socialdemokraterna försvarade den subjektiva rättigheten. De argument som varit tillgängliga i över ett år blev nu tagna på allvar. Ingendera fick sitt.
Det ter sig aningen märkligt att just samlingspartiet sörjde två reformer som inte hade sparat pengar men hade ökat byråkratin, under en tid då det föds allt färre barn i Finland fjärde året i rad.
Minister Laura Räty säger att hon står för ”arbete och jämlikhet”. Det låter ju bra. Så hur kunde nästa regering utveckla familjepolitiken utan att spilla lika mycket tid på dåligt underbyggda förslag?
Arbete: godkänn tanken på att vuxna med små barn lönearbetar lite mindre i några år. Om medborgarna lever i nästan 100 år, kan den livslånga arbetsinsatsen väl inte hänga på ett år mer eller mindre hemma? Många kommentatorer har ett reflexmässigt fördömande av ”hemmafruarna” som har väldigt lite med verkligheten att göra. Finländska mammors arbetsinsats är på hög europeisk nivå. Förtidspensioneringar och utslagenhet är större hot mot vår arbetsmarknad än familjeledigheterna.
Men visst, vårdlediga föräldrar borde stödas i anknytningen till lönearbetet. Nu har ju många inget jobb att återvända till. Gör det lättare att studera och deltidsjobba under familjeledigheterna och höj studerande barnfamiljers förmåner till samma nivå som andras.
Jämlikhet: förläng pappors föräldraledighet till nordisk nivå. Pappor använder väl kompenserade, öronmärkta och flexibla ledigheter, visar forskningen. Så kunde politikerna öka jämlikheten också i den egna samhällsklassen, som ju inte brukar ta långa vårdledigheter.
Arbete och jämlikhet: rör inte den subjektiva dagvården! Det är en global innovation som borde synas i Finlandsbrändet. Frestelsen att skrota den förblir stor, som Hbls intervju med chefen för Statens revisionsverk nyligen visade. Men dagis är och förblir grundstenen för mammors yrkesarbetande.
Barnen, då? Politiska beslut borde få en konsekvensanalys ur barns perspektiv. Se där en bra princip för nästa regering.