När de kommer för att hämta grannen
No matter where you are from, we’re glad you’re our neighbor. Den bjärta dekalen har samma inbjudan till grannskap och solidaritet också på spanska och arabiska. Vi är nära Boston på den amerikanska östkusten, i en gammal kvarn som omvandlats till bokhandel.. Unga studenter och grånade par läser och pratar, sittande på golven eller lutade mot stenarna invid forsen.
Det här är den liberala, bildade versionen av den amerikanska drömmen, med idel hipster-cafén och vackra trävillor. Många fönster bär den svartvita Black lives matter-sloganen, symbolen för rörelsen som motarbetar polisvåld.
– Fast svarta liv-rörelsen verkar ha glidit i bakgrunden efter valet av Trump, säger mina vänner. -Nu är det just detdär budskapet om grannarna som sprids.
För bakom den charmiga bokhandeln börjar fälten, och på dem arbetar invandrare,. Två tredjedelar av dem som arbetar inom jordbruket i den här delstaten, Massachusetts, är invandrare och hälften saknar laglig rätt att vara i landet.
För sex veckor sedan gav president Trump en order om att man ska deportera inte bara invandrare som begått brott, utan alla som ”utgör en risk”. Ordern är oklar, dess följder likaså. Det finns nämligen kring elva miljoner odokumenterade invandrare i USA. De utgör fem procent av arbetskraften, och majoriteten har varit i landet i över tio år. Att plötsligt flytta skulle riva upp stora sår i vardagen, på både ett personligt och ekonomiskt plan.
Ordern har fött en maktkamp mellan federala och statliga myndigheter. Den har överklagats juridiskt och flera städer har meddelat att de inte tänker samarbeta med migrationsmyndigheterna.
Federala agenter har börjat gå till domstolarna för att ta fast invandrare. Men i New York har de till exempel inte rätt att ta göra det vid skolor eller fängelser. Det kan leda till följande scener: en advokat såg agenter vänta utanför dörren under pågående rättegång. Hon bad domaren fängsla klienten. Sedan förde stadens polis klienten till fängelset – varpå den lättade klienten kunde stanna i landet.
I den lilla staden jag besöker klagar en bonde i lokaltidningen. Det är så mycket pappersarbete att anställa på lagligt vis så han har tagit arbetskraft där den var lätt att hitta. Ifall hans arbetare deporteras går han i konkurs. Statens guvernör ger farmaren sitt fulla stöd.
För en nordbo är detta milt sagt förvirrande. Varför försvarar liberalerna ett system där odokumenterad arbetskraft utnyttjas i så stor skala? Hur kan en arbetsgivare öppet berätta om olaglig anställning och få full förståelse? Hur kan en stad helt sonika vägra lyda lagen?
Sedan undrar jag i annan riktning. Visserligen skiljer sig Finlands statsskick och våra flyktingar från USA och dess invandrare. Men är det så otänkbart att vi skulle ha ”fristäder” i någon form, då flyktingar hotas deporteras till farliga länder? Kunde vi lära något av amerikanernas civila olydnad och påhittiga medmänsklighet, också inom förvaltningen?