Tyrannen i fickan
Tristan Harris är orolig. Jag har sett en stad, berättar han, som varje stund har två miljarder invånare. Staden domineras av några enorma casinon. Invånarna älskar att spela i dem: det är lätt, billigt, och spännande. De är beroende av de karamellfärgade spelautomaterna, och medger det gärna.
Men, frågar Harris, borde inte en stad ha ställen för eftertanke och demokrati? Var är lärarna, läkarna och polisen? Borde invånarna inte sova ibland?
Harris är expert på manipulation och det var därför han i tiden anställdes av Google, ett av ”casinona” i den stora online-staden som mänskligheten skapat. Han vet allt om algoritmerna som försöker få oss att hållas längre på just den sidan. Uppmärksamhet är valutan. Individens uppmärksamhet lockar annonsörernas pengar. Den ger dessutom casino-ägarna data om vårt beteende.
Amazon vet givetvis allt jag köpt hos dem, men de vet också hur länge jag tittat på någon produkt utan att köpa, så kallad drägeltid. Därför kan de skicka ”min” produkt till deras lager nära mig – före jag köpt den.
Uppmärksamhet är makt. Med data om mitt beteende kan min personlighet profileras, så att jag ser den valreklam som tänder just mig. Den neurotiska får ett budskap som lovar ordning och kontroll, de empatiska ser bilder av lugna samtalande människor.
Harris studerade religiösa sekter som ung och tycker att invånarna i miljardstaden inte alls inser i vilken grad vi manipuleras. Vi älskar ju våra skärmar och appar! Mobiltelefonen kollas 150 gånger per dag. Avguden finns i fickan.
– Min flickvän textar i sömnen, berättar en man.
– Min 11-åring höll en begravning för snapchats ”dagar”, de försvinner ju om du är en enda dag utan nät, säger jag.
Harris tror inte att casinoägarna själva längre kan vända utvecklingen. Ta Facebook, som nyligen ändrat sin mission och talar om samhällsansvar. Zuckenberg är förskräckt över att Facebook möjliggör politisk manipulation.
Men, säger Harris, de är själva stadens fångar. Låt oss säga att Facebooks nyhetsflöde faktiskt skulle visa flera åsikter utanför användarnas ”bubblor”. Då skulle vi se färre tilltalande åsikter. Följden? Mindre tid på Facebook, och mer tid på någon annan sida, som snabbare känns bra.
Dessutom är resurserna Facebook använder för att motverka falska nyheter inget mot de summor som läggs ned på nya manipulativa tekniker.
Efter sessionen kommer två kvinnor fram och frågar, men vad ska jag göra med min skärm? Harris visar tålmodigt hur man kan sortera smarttelefonens appar, helst göra dem svartvita så de slutar se ut som visuella karameller.
Råden finns på vår sida Time well spent, säger han.
Men Tristan Harris tror uppenbart inte att individer på egen hand kan få kontroll. Det behövs reglering på statlig nivå, och snabbt. En rörelse håller på att födas. Under konferensens maskerad, när andra dansar under stjärnhimmel i sagostaden Avallon, deltar han knappast alls. –Det är så bråttom, säger han.