Åskådarmörker
En kväll gick jag efter en lång arbetsdag för att tala till en liten grupp eminenta samhällspåverkare. Efter att jag hållit på i fem minuter tog den som satt närmast mig kring långbordet fram sin telefon. Jag kunde se att han var på Facebook.
En annan kväll var jag bjuden till en finare restaurang med kolleger. Nu hann det gå en halv timme innan bordsgrannen till vänster scrollade på sin skärm.
Hemma frågar jag 20-åriga dottern om hennes krets skulle göra så. ”Nej aldrig”, säger hon. ”Det är det jag säger mamma, ni äldre kan inte handskas med era telefoner.”
Men hur kände jag mig, undrar hon.
För det första: frustrerad. Faktum är att telefoner distraherar och försämrar vår sociala samvaro i det riktiga livet. I ett genialt experiment jämförde psykologen Ryan Dwyer hur mänskor upplevde en måltid där telefonerna antingen var tysta och borta eller påslagna och framme på bordet. Han antog att middagen utan telefoner skulle öka känslan av närhet och trevnad. Det visade sig stämma. Men han antog också att telefonerna skulle ha fördelar, så att middagen med telefoner skulle göra deltagarna mindre tråkade och få tiden att gå snabbare. Det stämde inte. Telefonerna på bordet gjorde kvällen tråkigare.
Så jag försöker trösta mig med att min granne, som tror att hans facebookvänner gör livet intressantare än just unika jag, misstar sig.
Självklart känner jag mig också sårad och osåker. Men igen får jag nyttigt stöd av forskningen. Jag har blivit utsatt för åskådarmörker, lär jag mig.
Alla medier deltar i den ström av subtila, snabba sociala signaler människor alltid utbyter. Men på olika sätt. Tänk på att ta fram en papperstidning jämfört med att ta fram mobilen under ett samtal. Känns de olika?
Ja, menar sociologen Eerik Mantere, som studerat frågan. Båda två kan givetvis göras hur älskvärt eller störande som helst, ur den andras perspektiv. Men tryckprodukter upplevs som mindre irriterande, eftersom de är entydigare.
Slår du upp en tabloid vet jag vad du sysslar med. Jag kan beräkna hur länge du tänker fortsätta läsa. Därmed kan jag också ana hur något jag gör (lämnar bordet, börjar prata med grannen…) i sin tur tolkas av dig.
Men tar du fram telefonen, har jag svårare att tolka vad som sker. Har det något att göra med mig och det samtal jag trodde vi höll på med, eller inte? Jag har råkat ut för åskådarens utanförskap, åskådarmörker. Det mörkret är något mobilanvändaren kanske inte alls tänker på. Det är också något som ganska enkelt kan avvärjas.
En tredje höstkväll tar bordsgrannen fram sin telefon. ”Mitt bolag har just gjort ett miljonuppköp”, säger hon. ”Jag ska godkänna pressmeddelandet.”
Och det kändes helt okej. I synnerhet som hon sedan stängde av den.