Våga säga baby
Förra veckan läckte Ilta-lehti nyheten att regeringen planerar att höja barnbidragen. Oron över lägre fruktsamhet, hette det, har gjort att detta prövas som ett sätt att höja fruktsamheten eller åtminstone hindra den från att ytterligare sjunka.
Regeringen har redan beslutat höja stödet till ensamstående och för det fjärde barnet med tio euro per månad. 120 euro till per år, knappa 2000 euro per barn från baby till 17 år fyllda. Ifall det höjs för alla talar vi antagligen högst om en likadan justering.
Tanken är att de pengar som sparas in då barnen blivit så få – en fjärdedel färre föds nu per år nu jämfört med 2011 – ska användas till just barnfamiljer. Så långt allt väl. Sedan hopar sig frågetecknen.
Det finns goda orsaker att höja barnbidragen. De är ett erkänt smidigt sätt att stöda barnfamiljer: omtyckt, effektivt, och obyråkratisk eftersom ingen skild behovsprövning görs. Bidraget blir högre med antalet barn och för ensamstående. Det minskar barnfamiljernas fattigdom. Samtidigt gynnar det också medelklassen (utebetalningsdagen är lämpligt den 23e varje månad, just då de större utgifterna kring lönedagen bantat ner kontot). Barnbidraget har de senaste decennierna i flera skeden frikopplats från indexjusteringar och regeringen Sipilä skar dessutom ned på dem. Följden är att dess reella värde har försvagats med kring 15 procent jämfört med situationen i början av seklet.
Är det dags att stöda barnfamiljer lika mycket som vi gjorde tidigar? Ja.
Kommer det att hjälpa fruktsamheten? Nja.
Från andra länder, bland dem Kanada och Estland, vet vi att en kännbar höjning av barnbidraget kan få vissa grupper att föda fler barn. Estland har i synnerhet velat uppmana familjer att få ett tredje barn, eftersom det funnits få storfamiljer där.
Men i Finland talar vi antagligen om blygsamma höjningar. Dessutom är det framför allt de första barnen som uteblivit hos oss. Kring tre fjärdedelar av nedgången i fruktsamhet under 2010-talet berodde på att så många fler inte blev föräldrar alls.
Däremot är andelen familjer med ett fjärde barn fortfarande europeiskt sett rekordhög hos oss. Fyra- och fembarnsfamiljer har säkert god användingen för varje euro, men talar vi nativitet är det just dem vi inte behöver oroa oss för….
Får fler föräldrar tillit att våga försöka ett andra eller tredje barn då det ekonomiska svängrummet vidgas? Möjligen, antyder Befolkningsförbundets forskningsresultat. Räcker 120 euro i året i så fall? Knappast.
Får fler barnlösa lust, mod, möjlighet, ork att bli föräldrar för att barnbidraget höjs? Nej.
Den som vill försöka stimulera barnaflödandet borde inte alls tala oro, och befolkningsprognoser, kanske inte ens pengar. De borde tala om barn, hopp och optimism.
Själv skulle jag därför göra en långt billigare förnyelse, men tänka på ordval och förpackning. Babybonus, i form av en tusenlapp i pengar eller tjänster, skulle exempelvis nå över nyhetströskeln. Det låter mindre byråkratiskt, mera direkt och känsloladdat.
Våga säga baby. Det kan vara lika viktigt som ekonomiskt stöd.